Närheten till havet genomsyrar Luleå. Stadskärnan ligger på en halvö och den gamla kranen i södra hamnen står som en påminnelse om stadens sjöfartshistoria.

Att vi här uppe på 66:e breddgraden är ett skärgårdsfolk kan te sig något märkligt med tanke på vår korta sommar. Eller är det just därför vi mjölkar ut allt vi kan av de ljusa sommarnätterna? Jo, så är det nog. Men vintern gör ju faktiskt havet ännu mer tillgängligt. Med sitt täcke av kärnis är det möjligt att ta bilen till några öar. Tryggt och snabbt för den som vill komma ifrån en stund och köpa en våffla på Hindersön som ligger tryggt inom komfortzonen. 

Jag gillar inte bilar. Komfortzonen tar jag mig gärna ur, helst på cykel. Under sommarhalvåret är cykling mitt andningshål i vardagen och för tre år sedan kom fatbiken. Denna makalösa cykel som gör vintern till den riktiga cykelsäsongen.  

Ursprungen ur Alaskas vildmark med fem tums breda däck som bär på snön. Plötsligt öppnar sig en ny värld bland de tusentals skoterspår och leder som sträcker sig över vidderna. Min gode cykelkompanjon Kevin från England har bytt sina alpresor mot att komma över till Luleå för att uppleva iscykling på hav. Något som faktiskt är unikt för Bottenvikens skärgård. Efter ett par varma vintrar. Då vi vart bundna till den inre skärgården på grund av dåliga isar.  Var det äntligen dags att lämna den där komfortabla zonen och ge oss ut på ett litet äventyr. Målet var att cykla till Brändöskör tre mil rakt ut på havet och sista utposten mot Finland. Förmodligen något som ingen gjort förut.

Kevin och vägskyltarna på isvägen i Luleå skärgård.
Kevin och vägskyltarna på isvägen i Luleå skärgård.

Brändöskär är en makalöst vacker ö i ytterskärgården. En av de öar som vimlar av liv och rörelse sommartid. Hit hittar både fritidsbåtar och turbåtar. De gamla sjöbodarna varvas med gästbrygga och här ligger flera av kommunens stugor. Vad många inte vet är att dessa går utmärkt att hyra även under vintern. Vårt lilla äventyr börjar på turistbyrån där nyckel till stugan ”Harren” som ska bli vårt natthärbärge kvitteras ut. Sedan bär det av mot Hindersöstallarna, den lilla småbåtshamnen på fastlandet där vi utgår ifrån. Väderrapporten lovar klart väder med solchanser. Vi fyller däcken med luft då den första biten mot Hindersön gör via den plogade bilvägen.

Trots att jag cyklat här otaliga gånger är det en fantastisk känsla. Likt en flygraka breder sig vägen ut över havet.

Ungefär halvvägs ett vägskäl komplett med vägskyltar och allt. Ta höger om du vill till Storbrändön. Kevin är lyrisk och övertygad att ingen kommer att tro honom där hemma. ”Road signs on the ice? This is just nuts.”Utbrister han medan kameran smattrar.

Isvägen tar oss till Hindersön som fortfarande har bofasta. Här finns både jordbruk och anrika Jopikgården med restaurang och vandrarhem. Bilvägen fortsätter över ön leder småningom till Björkögärdsviken som också är turbåtens ankomsthamn på sommaren. Solen strilar försiktigt genom ett skirt molntäcke och vi tar lunch på bryggan.

Här ifrån är det skoterled som gäller. Dagarna innan har vart blåsiga med inslag av blötsnö och vi vet inte hur föret kommer att vara. När vi var och rekade turen ett par dagar innan fanns ett brett uppkört spår men det är bokstavligen bortblåst och ett nytt ensamt spår slingrar sig längs den rödkryssade leden. Justering av lufttryck är åter på sin plats. Cykeldäckens stora luftkammare ger ett enormt flyt på mjukt underlag och det blir nog inte mjukare än såhär. I sakta mak är vi på väg. Vi passerar norr om Degerön och tar kurs på sundet mellan Estersön och Uddskär. Havet på vintern är en märklig plats. Likt en saltöken breder vita vidder ut sig åt alla håll. Vetskapen om avgrunden under oss. Den totala tystnaden omkring oss, gör ett cykeläventyr på fruset hav till en märklig blandning av kajakpaddling och turskidor fast på cykel.

Brändöskär ligger i det yttersta havsbandet i Luleå skärgård. Det ger ön en speciell, karg miljö.
Brändöskär ligger i det yttersta havsbandet i Luleå skärgård. Det ger ön en speciell, karg miljö.

Efter några enstaka stopp för energipåfyllning och fotograferande börjar vi närma oss. Det råder skoterförbud på Brändöskär så vi tar oss via sundet mot utsidan av ön där skoterleden är dragen för att undvika landkörning så mycket som möjligt. Så småningom viker vi av från strandlinjen och tar oss genom skogen för att komma ned till det gamla fiskeläget som utgör hamnen. Det är underbart att se sjöbodarna i vinterskrud.

Brändöskär är en av mina absoluta favoriter i Luleå skärgård. Makalöst vacker med sina stenhällar och det gamla kapellet från 1700-talet på höjden.

Sommartid har jag besökt ön massor med gånger. Oftast seglandes med familjens skärgårdskryssare. Kanske är det därför jag lockas av cykel. Att utan motor ta sig till platser, buren av vinden eller trampandes med bara kedjans rassel som bryter tystnaden.

Vi lokaliserar snabbt Harren. Stugan som saknar både el och vatten. Det finns lite färdighuggen ved i vedkorgen och snart sprakar en brasa i kaminen. Vi har burit med oss ett par liter vatten i våra ryggsäckar men operation snösmältning är strax igång. Stugorna är utrustade med gasolspisar, det blir pasta med fläsk till middag tillagad i skenet från pannlampan. Trötta efter ca 2.7 mil på mjuka skoterspår slösar vi våra sista krafter på vedhuggning. Kaminen ska hållas varm hela natten.

På Brändöskär finns ett av Luleås vackraste fiskelägen med gamla timrade sjöbodar.
På Brändöskär finns ett av Luleås vackraste fiskelägen med gamla timrade sjöbodar.

Tidigt nästa morgon plingar telefonen till med en hälsning om god tur och gratulationer till det fantastiska vädret. Tydligen skiner solen på fastlandet. Jag kikar ut och har cirka 50 meters sikt. Tanken var att vi skulle ta oss ut till packisen just utanför Brändöskär. Med avsevärt begränsad sikt väljer vi att avstå. Kevin som är nog nervös att vara ute på fruset hav drar en liten suck av lättnad. Vi kokar kaffe och äter äggmackor till frukost. Dimman lättar något medan vi städar ur stugan och snart är det dags för avfärd. Kylan under natten har gjort skoterleden hårdare. Vissa ställen där vi trampade lite flödvatten är nu snällt igenfrysta. Ute på havet är det enda som håller oss orienterade den med röda kryss utstakade skoterleden. Ibland upplever man det som kallas flatljus i fjällen. När allt är vitt och man nästan tappar balansen. Flatljuset på havet liknar inget annat jag sett. Vi färdas i vacuum som bland molnen. Horisont och is flyter ihop totalt. Visst är gassande vårsol att föredra men det här är näst intill lika vackert. Termometern visar cirka 7 minusgrader och den fuktiga luften gör att ekrarna ser ut som piprensare.

Täckta av iskristaller rullar vi den sista biten mot fastlandet. Solen gör oss sällskap ett par kilometer innan vi når parkeringen vid småbåtshamnen. Vi är glada över att igen ha gjort något ingen annan gjort förut. Cyklat till Brändöskär. För två år sedan var vi först att cykla Sandgrynnorna runt. Den gången på sommaren. Åter i stan återlämnas nyckeln till Turistbyrån. Jag släpper av Kevin på hans hotell, tio minuter senare glider jag in på förskolan för att hämta barn. Vardagskontrasten är total och jag är innerligt tacksam att få bo på en plats där jag kan uppleva äventyret och ändå hinna hem och hämta på dagis.

Text och bild: Olov Stenlund
Bloggande cyklenörd som lever livet året runt i Luleå.

Checklista iscykling.

  • Fatbike, de stora däcken gör livet så mycket enklare som skoterledscyklist.
  • Vatten
  • Torrt ombyte
  • Telefon med extra batteri eller laddare
  • Varmt på fötter och händer
  • Cykelpump, verktyg, extra slang
  • Pannlampa och ficklampa
  • Isdubbar, livlina, ispik
  • Karta eller sjökort
  • Lättillgänglig energipåfyllning
  • Om möjligt, guide
  • Kamera 

Övrigt att tänka på.

  • Kolla väderprognosen
  • Kolla upp isläget
  • Åk inte ensam
  • Meddela var du ska